Tidpunkt för rättsverkningar av konkurs

Vid vilken tidpunkt inträder rättsverkningar av konkurs

Det finns en mängd olika sätt att presentera formaliauppgifter i konkurs. I bouppteckningar, förvaltarberättelser och dataprogram redovisas bland annat de olika tider som är av intresse för det fortsatta förfarandet. Syftet med dessa rader är att åskådliggöra den risk för förvirring som finns i fråga om rätt utgångspunkt för rättsverkan av konkurs.

Först en kronologisk genomgång:

  • Fristdag för återvinning till konkursbo
  • Dag för konkursansökan enligt konkurslagens regler
  • Dag för konkursansökan enligt förmånsrättslagen
  • Dag för konkursbeslutets fattande
  • Dag och klockslag för konkursbeslutets meddelande

Det finns ytterligare tidpunkter av intresse, bl a dag för kungörelse av konkursbeslutet i Post- och Inrikes Tidningar samt dag för edgångssammanträde. Innehållet i artikeln begränsas till ovan uppräknade data.

Begreppen måste noga hållas i sär eftersom de – med vissa reservationer – är förenade med olika rättsverkningar. I de fall en gäldenär försätts i konkurs på egen ansökan sammanfaller dagarna oftast till en och samma. I andra situationer är risken för felbedömningar påtaglig för den som inte skiljer på begreppen.

Fristdag för återvinning till konkursbo
Fristdag är ett begrepp som uteslutande hör samman med återvinning till konkursbo och som därför inte skall förekomma i andra sammanhang. Det definieras i 4 kap 2 § konkurslagen och bildar utgångspunkt för beräkning av de tider som anges i 5-13 §§ i samma kapitel. Själv anger jag fristdagen och grunden för dess bestämning endast på ett ställe i konkursdokumentationen, nämligen som inledning under rubriken Återvinning till konkursbo i förvaltarberättelsen. – Tyvärr används begreppet Återvinning i konkurs i dagligt tal av skäl att det utgivits en monografi med denna, i mitt tycke, missvisande titel. Jag anser att rubriken till 4 kap i konkurslagen ”Återvinning till konkursbo” leder tanken i en bättre riktning, jfr lydelsen av 7 kap 15 § 1 st 2 p konkurslagen.

Uppgift om fristdag är av intresse för förvaltare och borgenärer endast om det förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet. Kontroll och dokumentation av uppgiften hos förvaltaren kan alltså anstå till dess att utredningen kommit till avsnittet om återvinning. Även om man inte finner några tecken på återvinningsbara rätthandlingar är det viktigt att fristdagen dokumenteras och att förvaltaren antecknar grunden för dess fastställande, detta med hänsyn till att det senare kan komma fram förhållanden som påkallar åtgärder, jfr 4 kap 20 § 1 st 2 p konkurslagen.

Fristdagen är i regel samma som dag för ansökan om konkurs enligt konkurslagens regler, se nedan, men kan vara en tidigare dag om gäldenären varit föremål för skuldsanering, företagsrekonstruktion eller förvaltning av boutredningsman enligt ärvdabalken. Vid bedömningen måste beaktas att lagen om företagsrekonstruktion har i 2 kap 2 och 9 §§ motsvarigheter till 2 kap 2 och 21 §§ konkurslagen, dvs då flera ansökningar kommit in eller ansökan kommit in till en tingsrätt som inte är behörig. I skuldsaneringslagen finns motsvarande stadgande om ansökan till kronfogdemyndighet som inte är behörig i 9 § skuldsaneringslagen, däremot inget stadgande om att ansökan skall anses gjord när den kom in dit, vilket är fallet vid ansökan om konkurs eller företagsrekonstruktion till fel tingsrätt. Härvidlag tror jag inte att rättläget är klargjort. I 20 kap ärvdabalken finns varken någon motsvarande bestämmelse om rättsverkan av flera ansökningar eller ansökan till fel tingsrätt i fråga om ansökan om boutredningsman.

Begreppet fristdag används felaktigt och tyvärr allt för ofta i samband med lönegarantiarbete – det måste sägas en gång för alla och med skärpa att begreppet över huvud taget inte har med lönegaranti att göra. Vidare ser man inte sällan uppgift om fristdag i konkursbouppteckningar – antagligen för att författaren vill ha alla formaliauppgifter samlade på en plats.

Fristdagen styr på intet sätt innehållet i en bouppteckning och kan därför med fördel förpassas till förvaltarberättelsen under rätt rubrik, se ovan. På så sätt vinner förvaltaren tid och kan i lugn och ro kontrollera att dagen blir rätt bestämd. Fortfarande, enligt uppgift på grund av önskemål från förvaltarhåll, publicerar vissa tingsrätter uppgift om fristdag. – Varför? Är det för att en presumtiv återvinningssvarande skall kunna lägga sina uppgifter till rätta i god tid innan förvaltaren ansätter honom med återvinningskrav? Den bisarra regeln om publicering av fristdag med angivande av att bedömningen därav var preliminär fanns tidigare i 10 § konkursförordningen. Regeln är borta sedan den 1 augusti 1995.

Dag för ansökan om konkurs enligt konkurslagens regler
Dag för ansökan om konkurs är självklart den dag ansökan kommer in till tingsrätten, dvs den domstol som enligt rättegångsbalkens regler har att behandla ärendet. Om ansökan kommer in till en tingsrätt som inte är behörig skall denna skicka ansökan till rätt domstol. Ansökningen anses gjord när den kom in till den förra, 2 kap 2 § konkurslagen. Om en ansökan kommer in till en annan domstol än en tingsrätt är regeln inte tilllämplig.

Skulle det vara så att flera ansökningar givits in mot samma gäldenär och någon annan än den som kom in först leder till konkurs skall tider som är beroende av tiden för konkursansökan anses som om konkursbeslutet grundats på den ansökan som kom in först, 2 kap 21 § konkurslagen. Detta senare naturligtvis förutsätter att den först inkomna fortfarande är anhängig.

Endast i de fall det föreligger en situation enligt 2 kap 21 § konkurslagen skall domstolen ange detta i sin kungörelse om konkursbeslutet, se 9 § konkursförordningen. Man bör hålla i minnet att domstolarna registrerar varje konkursansökan i skilda ärenden, således med olika diarienummer (K-nummer). Konkurslagen känner inte rättegångbalkens regler om kumulation, 14 kap RB.
Situationer då utgångspunkt för beräkning är dag för konkursansökan enligt konkurslagen finns t ex i 6 kap 13 § och 7 kap 15 § 1 st 6 p konkurslagen.

Dag för ansökan om konkurs enligt förmånsrättslagen
I praktiken använder man samma sätt att beräkna dag för ansökan om konkurs vid tillämpning av förmånsrättslagen som i konkurslagen. Det finns ingen hänvisning till konkurslagen i förmånsrättslagen, alltså är – vid en bokstavstolkning – inte 2 kap 2 och 21 §§ konkurslagen tillämpliga vid bedömningen enligt förmånsrättslagen. Detta är naturligtvis en lapsus som bör korrigeras vid nästa revidering av lagtexten. Jämför lydelsen av 1 kap 6 § konkurslagen. – Ett allmänt stadgande om att konkurslagens regler om dag för ansökan skall gälla i andra författningar vore alltså önskvärt, kanske som ett nytt stycke i 1 kap 6 § konkurslagen.

Dag för ansökan om konkurs är styrande för bl a tillväxten av värdet av pantbrev och företagshypotek samt beräkningar enligt 12 § förmånsrättslagen, dvs förmånsrätt för bl a lön och därmed lönegaranti. Det sistnämnda enligt 7 § lönegarantilagen.
Någon gång emellanåt finner man i annan lagtext konkursansökningen som utgångspunkt för beräkning trots att rätt dag – i vart fall i systematiskt avseende – skulle vara fristdagen enligt 4 kap 2 § konkurslagen, se t ex 117 § försäkringsavtalslagen som är en återvinningsregel till sin natur.

Dag för konkursbeslutets fattande
Tidpunkten för konkursbeslutets fattande har inga som helst rättsverkningar för konkursförfarandet. Tyvärr hade man tidigare i vissa administrativa författningar rörande avgifter i konkurs knutit ikraftträdandet till konkursbesluts fattande i stället för dess meddelande. Sådant förekommer veterligen inte längre. – I komplicerade konkursansöknings-ärenden eller vid prövning i överrätt är det inte ovanligt att beslut fattas en dag och meddelas senare. Den ovane läsaren kan lätt hämta fel uppgift ur domstolens protokoll.

Dag och klockslag för konkursbeslutets meddelande
Det är först när beslutet om konkurs offentliggörs för allmänheten som de egentliga rättsverkningarna av konkurs inträder. Endast fordringar som uppkommit innan konkursbeslutet meddelats kan göras gällande i konkurs, 5 kap 1 § konkurslagen. Gäldenären förlorar rådigheten över sin egendom vid den tidpunkten, 3 kap 1 § konkurslagen. Här gäller klockslaget och inte bara dagen som ”vattendelare”. Tingsrätten registrerar därför både dag och klockslag.

När det i ränteregeln i 5 kap 11 § och diskonteringsregeln i 5 kap 12 § konkurslagen talas om dagen för konkursbeslutet avses därmed sannolikt dagen för dess meddelande, jfr lydelsen av 1 § i samma kapitel. Vid tillämpning av dessa regler är emellertid den exakta tidpunkten på dagen för beslutet utan intresse. – Man kan fråga sig varför alla de många stadganden i konkurslagen som nämner dagen för konkursbeslutet uttryckligen anger ”dagen för konkursbeslutets meddelande” men inte 5 kap 11 och 12 §§.

De sistnämnda är de enda utan ordet ‘meddelande’. Det skulle e contrario kunna betyda att man har avsett dagen för konkursbeslutets fattande. Ett förtydligande i lagtexten vore önskvärt.

Det är inte ovanligt att man i hastigheten felaktigt utgår från att dagen för bevis om förordnande av konkursförvaltare också alltid är dagen för konkursbeslutets meddelande. För det första behöver inte domstolen förordna förvaltare på dagen för konkursbeslutet, för det andra kan bevis om förordnande utfärdas när som helst under konkursförfarandet. Det dateras den dag det utfärdas. Läsaren skall naturligtvis kunna förlita sig på att uppgifterna i beviset speglar förhållandena på dagen för utfärdandet, förvaltarbyte kan ha ägt rum.

Det säger sig självt att genomgången av formalia i konkursens öppningsskede kräver noggrannhet och tar tid. I de flesta fall infaller tidpunkterna på samma dag eller inom loppet av en vecka varvid eventuella felslag inte leder till någon eller endast liten skada. Det är i de mera sällan förkommande fallen som risken för fel och följande rättsförluster är påtaglig, dvs när fristdag, dag för konkursansökan och dag för konkursbeslutets meddelande inträffar på skilda dagar och mer än någon enstaka dag förlöper mellan dem.

I sin iver att göra ärenderegistrering så komplett och effektiv som möjligt har många förvaltarorganisationer och tillverkare av dataprogram valt att utan eftertanke stuva in så många uppgifter som möjligt för att ha dem till hands. Därtill läggs uppgifterna i många fall in utan någon nämnvärd systematik. – Enligt min mening bör man noga överväga syftet och användningsområdet för varje sakuppgift i samband med varje förbättring av administrativa rutiner. Dessutom skall uppgiften sättas in i sitt rätta sammanhang så att registreringen därav kan tjäna sitt syfte.

Tankarna far osökt till de inledande orden från en vicekorpral som instruerade beväringar: ”Ni tycker att det här verkar enkelt men vänta bara tills jag har förklarat!”

– Av advokaten Hans Elliot.
Ur tidskriften Advokaten 8/2000 s 24